Anna Järvinen

Och jag gick i solen utan att sakna något
och jag gick där mitt i våren den lyckan var kort
för in kom du och var vackrare än vad
jag någonsin sett dig vara

Jag låtsas att jag är på väg till dig
och det här, här är tåget som tar mig hem till dig
det är åkej
jag ska bara vara hos dig
du behöver inte titta mot mig
eller säga någonting stort nej

Jag tänkte ta och säga någonting till dig
sluta helst inte titta som du gör på mig
du verkar kunna göra allting till något
du gör sommaren til saknad och sedan gör du
varje höst till snöstorm på Götgatan i mig

Kom hämta mig här dör jag säkert
snart det måste väl vara uppenbart
att somligt händer utan att verka väldigt smart
och utan att lämna världen som den var