Arja Saijonmaa

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött
Nu blir kvällarna kyliga och sena
Kom trösta mig en smula
för nu är jag ganska trött.
Och med en sån förfärligt alena.
Jag märkte aldrig förut att
mörkret är så stort.
Går och tänker på allt
det där man borde.
Det finns så mycket saker,
jag skulle sagt och gjort.
Och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig, älskade.
Skynda att älska.
Dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten.
Snart är den blommade sommarn slut.
Jag letar efter nånting
vi kanske glömde bort.
Och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort.
Den är drömen om den man kunnat vinna.
Du kommer kanske nån gång
förns skymmningen blir blå.
Innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann.
Kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dig, älskade.
Skynda att älska.
Dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten.
Snart är den bommande sommarn slut.
Nu blåser storm där ute
och stänger sommarns dörr.
Det är försent att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre
än vad jag gjorde förr.
Men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust.
Och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig
och det är hjärtats lust,
och att få vara samman med varandra.
Skynda dig, älskade.
Skynda att älska.
Dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten.
Snart är den blommande sommarn slut.