Marie Fredriksson

Det är mörkt kanske midnatt och jag går
Driver ganska planlöst utan mål
Tomma gator men någonstans
Håller någon annan hans hand
Och det bränner till fast jag gärna ville tro
Att jag hade glömt hur gråten kändes
Så plötsligt stod det klart
Att allting underbart
Kom aldrig mer igen

Det är slut något är borta men ändå kvar
Spåren efter allt som en gång var
Är så många sitter i
Folk jag möter skyndar sig förbi
Dom kan inte se inte veta vad som hänt
Och jag vill inte visa vad jag känner
Så plötsligt står det klart
Att allting underbart
Kommer aldrig mer igen

Jag är trött när det ljusnar och jag ser
Solen och den värmer mer och mer
Och jag glömmer vad jag vet
Men plötsligt är det här min verklighet
Och det bränner till fast jag gärna ville tro
Att jag hade glömt hur gråten kändes
Så plötsligt stod det klart
Att allting underbart
Kom aldrig mer igen