En kråka flög i sakta mak in i sin tysta skog
Det faller droppar från mitt tak, där ute regnar nog
Det är den svavel-gula tid med smak av snuplighet
Som döden brukar liknas vid, men höst, så heter det
Nu slår vi ned och hugger av vad nyss i blomma stod
Nu tar vi mera än vi gav och proppar full vår bod
Och kråkan flög i sakta mak in i sin tysta skog
Det faller droppar från mitt tak, där ute regnar nog
Det faller droppar från mitt tak, där ute regnar nog
Det är den svavel-gula tid med smak av snuplighet
Som döden brukar liknas vid, men höst, så heter det
Nu slår vi ned och hugger av vad nyss i blomma stod
Nu tar vi mera än vi gav och proppar full vår bod
Och kråkan flög i sakta mak in i sin tysta skog
Det faller droppar från mitt tak, där ute regnar nog