Arja Saijonmaa

Jag har sovit djupt igen.
I min ensamhet.
Den har blivit som en vän.
I min egen lycklighet.
Alltid så nära ligger den,
som en skugga som följer en.
Vi lever liver hand i hand.
Min ensamhet som min man.
Då blir jag fri, det jag vet.
Med dig, min ensamhet.
När en skugga i min säng
är större än mig själv.
Ensamma nätter i min famn.
Ansikten mot varann.
Hur länge vill jag hålla på?
Det är mitt enda liv ändå.
Man undrar, vill man välja om.
Så är livets gång.
Då blir jag fri, det jag vet.
Med dig, min ensamhet.
När en gång livet är förbi
kan jag erkänna jag är fri.
Jag har min vän, min ensamhet.
Han är mig trogen, det jag vet.
Jag kanske hittar kärleken.
Och du en nån annan säng.
Men jag vet vi möts igen.
Du blir min sista vän.
Då blir jag fri, det jag vet.
Med dig, min ensamhet.
Då blir jag fri, det jag vet.
Med dig, min ensamhet.