Mando Diao

Dödsvapnet höll han
Lyft i sin högra hand
Domnande föll han
Stoftet rann ut som sand

Sköna och okända land
Såg han
Vid dödsflodens strand
Inte med mulna
Miner den slagna gå
Kinderna är gulna
Men ej av det ädla sår
Själuppoffran sig slår
Offrande mod
Gör ej vita hår
Barmen med blodiga sår var åter hel
Spjutspetsens modiga gärning gör bot för fel

Du njuter väl också din del som en sträng
I all salighets harpospel