Mando Diao

Säv, säv, susa.
Våg, våg, slå.
Vi frågar oss var Ingalill
den unga har gått?
Hon skrek som en vingskjuten and,
när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.
Vi hatade henne vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.
Vi hatade henne för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.
Vi stack en ögonsten med tagg.
Vi kastade smuts i en liljas dagg.
Vi stack en ögonsten med tagg.
Vi kastade smuts i en liljas dagg.
Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små.
Säv, säv, susa.
Våg, våg, slå!