Kent

Du säger: När ni var små, säg vilka droger tog ni då?
När vi var små så sköt vi kåda, bark och stål
Och hjärnan blev mjuk
av Luthersk ångest inför Gud
och så blev du sjuk och blev den skugga du ser nu

Men när natten var ljus
i vårt 60-talshus
så var vi långtlångtlångt härifrån
i en dröm om att fly till någonting nytt

Jag är född i en tid
precis när dammet lagt sig ner
en meningslös tid
exakt en tusendel försent
och visst bor det ett skrik
nånstans i lugna, tysta liv
en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi

Men när natten är ljus
i ditt 70-talshus
så är du ånga, spår av ett moln
i en dröm om att fly till någonting nytt

Och du håller så hårt
och när längtan blir svår
så är jag dindindin att ta med
att ta ut, att ta in i någonting nytt

Och när natten är ljus
i vårt 80-talshus
så är vi långtlångtlångt härifrån
i vår dröm om att fly till någonting nytt

Och vi håller för hårt
men den här drömmen är vår
och du är minminmin att ta med
att ta ut, på en jakt efter tiden som flytt