Astrid Lindgren

1: Mirabell

Han får pengar för de där sakerna.
Men inte så värst mycket pengar.
Mamma säger att det är alldeles omöjligt att få pengarna att räcka till.
På den tiden - för två år sedan - så önskade jag mig så förfärligt, förfärligt, förfärligt att jag få en docka.
Jag brukade få följa med mamma och pappa till stan ibland på torsdagarna.
Det ligger en stor leksaksaffär vid torget där inne i stan.
Och varje gång jag kom i närheten av den affären, så ställde jag mig och tittade på alla dockorna och önskade så förfärligt åt jag skulle kunna köpa en.
Men mamma sa att det var alldeles omöjligt, för vi var tvungna att använda alla pengarna, som pappa fick för grönsakerna, till mat och kläder och annat som var nödvändigt.
Jag förstod att det var hopplöst för mig att få en docka, men jag kunde i alla fall inte låta bli att önska.