Anton Kristiansson

Den ängsliga gatan fram i den svarta natten
Alla åren vi trampat vatten
På olika platser med samma människor
Bland olika människor på samma platser
Ciggaretterna glöder på medan barer passerar i ögonvrån
Den här lyckan är skör som glas mellan sökta svar i en grön oas
Av det klädsamma dekadenta som gränsar till pappetik
Skulle aldrig hit igen
Men vi föll isär
Och nu står jag med samma liv - bara nya besvikelser

Och i allén går jag ensam hem
Ikväll var en opera, jag dog på slutet
Det är lugnt för det händer jämt
Så fullt av klicheér, så tomt på djupet
Ur en dimma av vakna nätter
Ett dalande rus blir till dagen efter
Och du är i London och allt är försent för att ångra och laga vännen
Men det melankolia har täckt upp himmelen
Snälla lova mig dyrt och heligt
Att vi dansar tills luften tar slut för älskling jag vill inte fly för evigt